Nattfjärilar
Har du någonsin tänkt på hur många vackra djurarter som lever i naturen?
Idag när jag satt ute på balkongen och läste slog det mig att de flesta djuren som har vingar behöver dom för att kunna fly undan hot på marken. Det är ett resultat av miljontals år av evolutionär utveckling. Utan denna funktion hade dessa djurarter dött ut.
Det händer att jag känner mig hotad, eller utsatt, ibland människor. Oftast människor i stora klungor. Vilka skydd har vi människor mot sådana känslor och upplevelser? Vårt sunda förnuft? Eller rent av försvarsmekanismer?
Enligt Johan Cullberg, professor i psykiatri, är förnuftet en tunn hinna över kaoset där våra försvarsmekanismer fungerar som en brygga mellan normaliteten och det abnorma. Innebär det att alla lider av psykoser, eller är alla friska i en sjuk värld? Är det friskt att känna sig hotad bland människor man inte trivs med?
Svaren borde finnas någonstans.
Nattfjärilen är ett vackert djur, som haft förmånen att utrustas med vingar.
Nattfjärilar är till skillnad mot dagfjärilar oftast hårigare och grövre, men det finns de nattfjärilar, så kallade mätare, som oftast förknippas med vissa dagfjärilar. Nattfjärilar kan se i nästan mörker och flyger på natten för att sedan sova på dagen. Fjärilsamlare använder ofta en vit duk och en lampa som avger ultraviolett ljus, för att kunna locka nattfjärilar och fånga in dem till samlingen, så kallad ljusfångst.
Idag när jag satt ute på balkongen och läste slog det mig att de flesta djuren som har vingar behöver dom för att kunna fly undan hot på marken. Det är ett resultat av miljontals år av evolutionär utveckling. Utan denna funktion hade dessa djurarter dött ut.
Det händer att jag känner mig hotad, eller utsatt, ibland människor. Oftast människor i stora klungor. Vilka skydd har vi människor mot sådana känslor och upplevelser? Vårt sunda förnuft? Eller rent av försvarsmekanismer?
Enligt Johan Cullberg, professor i psykiatri, är förnuftet en tunn hinna över kaoset där våra försvarsmekanismer fungerar som en brygga mellan normaliteten och det abnorma. Innebär det att alla lider av psykoser, eller är alla friska i en sjuk värld? Är det friskt att känna sig hotad bland människor man inte trivs med?
Svaren borde finnas någonstans.
Nattfjärilen är ett vackert djur, som haft förmånen att utrustas med vingar.
Nattfjärilar är till skillnad mot dagfjärilar oftast hårigare och grövre, men det finns de nattfjärilar, så kallade mätare, som oftast förknippas med vissa dagfjärilar. Nattfjärilar kan se i nästan mörker och flyger på natten för att sedan sova på dagen. Fjärilsamlare använder ofta en vit duk och en lampa som avger ultraviolett ljus, för att kunna locka nattfjärilar och fånga in dem till samlingen, så kallad ljusfångst.
Fula saker
Det finns flera anledningar till att Mariah Carey inte tillhört en av mina favoriter i musikvärlden. Hennes musik är rätt intetsägande, hennes personlighet nästintill grå.. Och så denna bilden som pricken över i:et..
Abstraktioner
Jag borde ha skrivit igår, då tankarna fortfarande var klara.
Idag känner jag ingenting, eller allt på samma gång kanske. Jag känner mig ensam. Inte på det där vanliga sättet som gör att människor söker kontakt med andra via kontaktannonser eller börjar en kurs i thailändska - inte för språkets skull utan för de nya människorna. Ensam som i ett ändlöst trevande efter någon slags samhörighet som aldrig fulländas. Jag saknar någon att växa med, någon som får mig att känna mig vacker. Någon som säger att jag är den han valt att leva sitt liv med, som alltid funnits där.
Jag försöker skapa en mening i en tillvaro som känns allt mer meningslös ju mer jag funderar över den. Jobb, skola, pengar - allt är så absurt. Ett råtthjul som aldrig slutar snurra. Vem står med piskan och vem håller i moroten? Är det värt allt? "Du kan knappast dansa - jag har sett dina patetiska försök". "Fyfan vad äckligt det ser ut när du äter". Ord som sårar, meningslöst, svider som klor i ögonen. Helt utan substans och innehåll men ändå så träffande. Jag vet inte ens varför det spelar någon roll.
Du fick mig att känna mig vacker, vi skrattade tillsammans, vi stärkte varandra. I en värld som var allt annat än iögonfallande skapade vi en mening i tomrummet. Jag saknar den tiden, jag saknar de människorna. Var det bara en illusion? Har jag drömt allt?
Finn trygghet och förvissning i dig själv. Inget ruckar ett fundament bundet i rörelse.
Idag känner jag ingenting, eller allt på samma gång kanske. Jag känner mig ensam. Inte på det där vanliga sättet som gör att människor söker kontakt med andra via kontaktannonser eller börjar en kurs i thailändska - inte för språkets skull utan för de nya människorna. Ensam som i ett ändlöst trevande efter någon slags samhörighet som aldrig fulländas. Jag saknar någon att växa med, någon som får mig att känna mig vacker. Någon som säger att jag är den han valt att leva sitt liv med, som alltid funnits där.
Jag försöker skapa en mening i en tillvaro som känns allt mer meningslös ju mer jag funderar över den. Jobb, skola, pengar - allt är så absurt. Ett råtthjul som aldrig slutar snurra. Vem står med piskan och vem håller i moroten? Är det värt allt? "Du kan knappast dansa - jag har sett dina patetiska försök". "Fyfan vad äckligt det ser ut när du äter". Ord som sårar, meningslöst, svider som klor i ögonen. Helt utan substans och innehåll men ändå så träffande. Jag vet inte ens varför det spelar någon roll.
Du fick mig att känna mig vacker, vi skrattade tillsammans, vi stärkte varandra. I en värld som var allt annat än iögonfallande skapade vi en mening i tomrummet. Jag saknar den tiden, jag saknar de människorna. Var det bara en illusion? Har jag drömt allt?
Finn trygghet och förvissning i dig själv. Inget ruckar ett fundament bundet i rörelse.
