Magdalena

Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson skriver i Aftonbladets debattartikel om muslimerna som "det största utländska hotet mot Sverige sedan andra världskriget."
Åkesson beskriver muslimerna kortfattat på följande sätt:

* Muslimerna, i synnerhet muslimska män, är överrepresenterade bland förövarna för våldtäkter i Sverige.

* Islam beskrivs av Åkesson som en "våldsreligion" där man "saknar allmänmänskligt kärleksbudskap".

* Den höga massinvandringen av muslimer beskrivs som "ett hot mot Sverige".

* "Rotlösheten" hos svenska ungdomar gör att man i större utsträckning söker sig till radikaliserande inriktningar inom islam.

Vad som kan vara intressant att poängtera är att Åkesson dragit liknelser mellan Islam och nazism men även kommunism.

Vad som är typiskt för Åkesson, förutom det faktum att han saknar all uppfattning om vad medmänsklighet innebär, är hans stigmatiserande bild av islam som en homogen grupp. Att islam dessutom saknar allmänmänskligt kärleksbudskap skulle enligt Åkesson bara innebära att fler begår våldtäker och därmed förstör vår svenska "idyll".
Att Åkesson hävdar att islam är en "våldsreligion" måste innebära att Åkesson har läst varenda sida i koranen. Redan där faller hans argument.
Vad beträffar diskussionen om "massinvandring", känns den något överflödig. Känns det inte som en självklarhet att ett land som Sverige med alla dess resurser och utrymme även borde ta emot och hjälpa de som behöver hjälp? Detta borde såklart gälla för alla länder i den mån de kan.

"Rotlösheten, som den mångkulturella samhällsordningen underblåst hos många andra och tredje generationens invandrare, har fått många att söka sig till islam som en identitetsskapande och samlande kraft och vi upplever nu en radikaliseringsprocess bland muslimska ungdomar i Europa."

Det finns två intressanta begrepp i Åkessons citat. "Andra och tredje generationens invandrare". Så om min pappa råkar vara född i ett annat land, är jag då automatiskt inräknad i "invandrargruppen"? Inte för att man på något vis känner någon samhörighet med den bit mark ens föräldrar (och ännu mindre farföräldrar) råkade födas i, men det känns som det är oviktigt i detta sammanhang. Det viktigaste för Åkesson verkar vara att placera alla (även mina kommande barn, dvs. den tredje generationens invandrare) i något slags utanförskap. För summan av kardemumman blir ju, att ju fler som tillhör "de andra", dvs. "hotet", blir det lättare för Åkesson att rättfärdiga sina argument och framför allt sin invandrarfientliga politik.

Jag kan inte låta bli att fundera på vilka som anser sig passa in i Åkessons beskrivning av Sverige och den svenska Astrid Lindgren-idyllen. Visst, är man född i Lönneberga i ett rött hus med vita knutar och heter Andersson i efternamn är det kanske lättare att känna igen sig. Men någonstans undrar man ändå vad som hände med moralen. Och framför allt ansvaret för andra individer och inte bara sig själv. Nu är det inte bara individernas framgång som spelar någon roll. Nu ska vi gadda ihop oss och bekämpa de onda krafterna som kommer "utifrån". Är det inte islam så är det bidragstagare eller missbrukare. Så länge man har någon att skylla på.
Men frågan -som enligt mig har ett självklart svar är - vem är det som är terrorist egentligen? Åkesson eller muslimerna?

Länk till debattartikeln som diskuterats finner du här.