Magdalena

Det förundrar mig hur mycket man kan se genom barns ögon. Där finns något naket och ärligt. Oftast är barns ögon klarare än hos de som långsamt tagit sig genom år av skam, svek och mörka nätter. Där finns en nyfikenhet som gör mig både skrämd och varm på samma gång. Man vet aldrig vad barn tänker eller ännu mindre kommer att säga. Frågor som vi vuxna tar för givet eller helt enkelt är för okunniga för att svara på.

Djurs ögon utstrålar - precis som barn - starka känslor.
Katters ögon genomsyrar en slags lömsk och njutningsfull hämndlystnad. Blicken är djupt kalkylerande, som om de inte gjort något annat än granskat oss, för att sedan låta oss spetsas med dess sylvassa klor. Man vet aldrig vad som rör sig i katters medvetanden.
Hundar utstrålar i stil med barn en nyfikenhet, nästan lite naivt, som om de aldrig mött något hinder i sina liv. Deras blick vittnar om underkastelse. Där finns en lekfullhet - speciellt hos retrieverhundarna.

Där finns något hjälplöst och utsatt hos barn och djur. De är sårbara och ändå inte rädda.
Jag önskar att vi människor var mindre rädda och mer som barnen och djuren. Att man kunde se in i en människa och känna närvaro, nyfikenhet och värme.