Society
- What "people" are we talking about?
- You know, parents, hypocrites, politicians, pricks. "
Det som var nu
Jag tänker på tiden som gått. Min bästa vän ringde mig idag från Nepal. Dolt nummer. Hon fick mig att känna något, vet inte vad det var. Jag fick en känsla av tid som passerar, dagar och nätter. Ensamma och tillsammans med någon. Ibland någonstans där mitt emellan.
Jag har träffat så många människor i mitt snart 25-åriga liv. Människor så olika varandra. En del har jag bara träffat en gång men som gjort stort intryck på mig. Andra jag levt med i år som känns så avlägsna men ändå så nära. Människor jag delat allt med, som en dag vaknade upp och valde att gå en annan väg utan mig. Det känns hemskt och befriande på samma gång att människor kan försvinna så fort. Det känns.. ensamt och förtvivlat med jämna mellanrum. Men jag tänker ofta på dessa människor. Jag undrar hur de har det, vad de gör och om de någonsin tänker på mig. Jag undrar om jag gjort någon inverkan i deras liv.
Jag minns mitt liv tillsammans med Ida, det var verkligen spännande men tragiskt på samma gång. Mörka nätter, cigarettfimpar, tetravin och en del ångest skulle nog lättast förklara allt. Och en massa människor. Jag minns vad vi oftast pratade om. Livet. Mening. Människor. Kärlek. Idag vet jag inte om jag vet särskilt mycket mer, men jag har nog blivit lite lugnare. Mina andetag känns renare och klarare och tankarna känns också för det mesta klarare. Men vissa stunder undrar jag var allt tagit vägen. Människor, känslor och livsöden. Det känns så meningslöst ibland.
Jag tänker ofta på vad mitt liv vore utan någon att dela det med. "Happiness only real when shared". Vad vore jag utan någon att vakna för? Någon att sakna, finna trygghet i. Vem är jag utan du? Utan Du, intet Jag.
Men jag försöker finna meningen, en strävan, ett mål. Ett ljus där framme någonstans, utan att blicka tillbaka.
Jag vet vad jag behöver och vad jag strävar efter. Everything becomes easier with practise, almost everything.
Nåväl, tillbaks till min vän som ringde. Där satt jag i en del av världen och hon i en annan. Hon sa att hon saknade mig och tänker på mig ofta. Det fick mig att inse något om människor. Kanske vi inte förändras så mycket egentligen. Vi är dem vi är, på gott och ont. Det som varit, det som kommer och det som är nu. Allting kretsar runt någon slags kärna, sanningen. Dem vi är, dem vi undviker att vara och dem vi alltid strävar efter att vara. Oavsett yttre händelser.
"Some people feel like they don´t deserve love. They walk away quietly into empty spaces, trying to close the gaps of the past."
Stimulans
Har insett att jag är en människa som behöver stor stimulans i livet. Vem behöver inte det?
Älskar att gå i skolan och lära mig nya saker, att bara få suga in ny kunskap. Glömma allt annat som inte ens spelar någon roll. Älskar att känna mig berikad av nya erfarenheter, insikter.
Vad jag däremot inte älskar med skolan är hur ostimulerad man faktiskt kan känna sig de dagarna man sitter hemma och läser och inte har lektioner eller föreläsningar. Jobb ger mig en lugn balans och rutin i vardagen - tristess och grått kallar vissa det, men jag älskar det. Älskar att de sega dagstimmarna går åt till något som faktiskt ger mig något, oavsett om det är pengar, människor eller kunskap, Synd att man blir så trött av att plugga 8 timmar om dagen bara.
Några saker i livet som är värt att kämpa för;
min utbildning
att skapa en dräglig tillvaro för andra än bara mig själv
att sluta bry mig om saker som inte ens spelar någon roll
att leva för dagen? nej, att våga se in i framtiden och känna att det är värt att kämpa för
min katt
ett par fina människor jag har omkring mig
mig själv.
Jag tror att det finns saker värda att kämpa för. men jag vill inte låta som en solstråle, det är inte lätt när man vaknar på morgonen och känner att dagen redan då är förstörd. eller när man levt ett helt liv utan att ha någon egentlig mening i vad man gör. Jag vet inte om det är mat, medicin, människor, terapi eller en ny tanke som krävs för att finna meningen men jag tror den går upp och ner, jag tror allt förändras. Jag tror också att människor kommer och gå i livet. Kanske lika bra att vänja sig vid tanken? Att släppa allt fritt, även om det är svårt. Friheten är skrämmande - man är ju så fri. Men samtidigt mår man nog bäst om man får flyga fritt.
Nostalgi
Jag har aldrig förstått nostalgikers synsätt riktigt, men när jag hittade denna bilden började även jag tänka på tiden då man klädde ut sig till Pippi Långstrump. Hon är så häftig! Hon var lätt min idol som barn.
Lite skön kvällshumor..
Att åstadkomma förändring
Det är lätt att tro att mäniskor som hamnat fel i livet inte vill förändra sin tillvaro. Man får för sig att dessa individer gjort sitt val och faktiskt nöjt sig med detta, hur mycket de än klagar.
Sanningen är snarare så att de flesta individer vill förändra sitt liv till det bättre, de har en inre drivkraft som säger till dem att utveckla sig själva och göra det bästa av sitt liv. Nästan alla människor vill må bra helt enkelt. Varför är det inte så enkelt att alla gör det då?
Förändringsprocessen börjar inuti människor. Det är i tanken, i vårt sätt att reflektera över vår situation som gör oss till de beslutsamma och övertygade människorna vi vill vara. Det kan räcka med en enda tanke för att förändra ditt liv. Självklart krävs så mycket mer för att faktiskt åstadkomma förändring men jag tror det är viktigt att man inser att alla börjar på samma punkt.
Jag tror att många människor har svårt att hitta den punkten, den insikten som krävs för att inse att deras liv går att förändra på ett positivt sätt. Man kanske har svårt att tro att man förtjänar att må bra? Eller så saknar man energin helt enkelt.
Ansträngning är en annan vikitig del av förändring. Genom att aktivt anstränga sig för att hitta nya tankesätt och uppnå en inre förändring kan vi på så sätt åstadkomma yttre förändringar. Det sägs att ingenting är gratis, men jag skulle snarare påstå att ingenting uppstår av sig själv utan att vi själva skapar det.
Förändringar är svåra för oss människor. Nya platser, nya människor och nya siutationer att utforska. Samtidigt är det spännande och framför allt utvecklande för oss.
Övning ger färdighet sägs det, och det kanske stämmer. Man kanske blir duktigare på att hantera förändringar om man övar sig i det.
Mannen i mitt liv
En del människor föredrar att skriva om kärleksproblem och kläder i sina bloggar. Andra menar att det finns viktigare saker att lägga sin energi på, till exempel denna mannen; Dr. House. Mannen, myten, legenden!
Finns det någon i detta universum man helst av allt skulle vilja förvandlas till vid väl utvalda tillfällen som när någon säger något halvkaxigt till en? Eller när man helt enkelt bara vill verka sådär häftigt verbalt avslappnad. Det finns många som kallat honom "elak" eller cynisk. Och jag kan bara inte förstå hur dessa människor har så svårt för honom. Han har ju allt! Kalla honom bitter, elak och kall. Jag föredrar att kalla honom Gud!
This man is God!
" I don´t ask why patients lie, I just assume they all do."
Dr. Erik Foreman: "I think your argument is specious."
Dr. House: " I think your tie is ugly."
"You know me. Hostility makes me shrink up like a -- I can´t think of a non-sexual metaphor."