Stimulans

Har insett att jag är en människa som behöver stor stimulans i livet. Vem behöver inte det?
Älskar att gå i skolan och lära mig nya saker, att bara få suga in ny kunskap. Glömma allt annat som inte ens spelar någon roll. Älskar att känna mig berikad av nya erfarenheter, insikter.
Vad jag däremot inte älskar med skolan är hur ostimulerad man faktiskt kan känna sig de dagarna man sitter hemma och läser och inte har lektioner eller föreläsningar. Jobb ger mig en lugn balans och rutin i vardagen - tristess och grått kallar vissa det, men jag älskar det. Älskar att de sega dagstimmarna går åt till något som faktiskt ger mig något, oavsett om det är pengar, människor eller kunskap, Synd att man blir så trött av att plugga 8 timmar om dagen bara.

Några saker i livet som är värt att kämpa för;

min utbildning

att skapa en dräglig tillvaro för andra än bara mig själv

att sluta bry mig om saker som inte ens spelar någon roll

att leva för dagen? nej, att våga se in i framtiden och känna att det är värt att kämpa för

min katt

ett par fina människor jag har omkring mig

mig själv.



Jag tror att det finns saker värda att kämpa för. men jag vill inte låta som en solstråle, det är inte lätt när man vaknar på morgonen och känner att dagen redan då är förstörd. eller när man levt ett helt liv utan att ha någon egentlig mening i vad man gör. Jag vet inte om det är mat, medicin, människor, terapi eller en ny tanke som krävs för att finna meningen men jag tror den går upp och ner, jag tror allt förändras. Jag tror också att människor kommer och gå i livet. Kanske lika bra att vänja sig vid tanken? Att släppa allt fritt, även om det är svårt. Friheten är skrämmande - man är ju så fri. Men samtidigt mår man nog bäst om man får flyga fritt.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0