Människor och människor
Det finns människor som utstrålar något genuint vackert. Dessa människor får andra att känna sig starka, viktiga och vackra. Med jämna mellanrum stöter jag på dessa människor, det kan vara människor man har nära sig eller människor man inte ens känner. Det finns människor jag inte ens räknar som mina vänner men som ändå har en sådan enorm inverkan på mig och på synen på mig själv. Dessa människor är ofta lättsamma, varma och överöser en med tankar och insikter så vackra att man bara måste tro på att världen inte är så hemsk som den alltför ofta ger sken av.
Jag vet inte varför det är så med människor, att man mår bättre med vissa. Personkemi? Värderingar? Egentligen spelar det inte ens någon roll varför, det är bara så fint att en människa kan få en annan att växa. Jag vill vara en människa som får andra att växa, jag vill inte trycka ner eller stänga inne någon annan. Jag vill få vara stark och fri och jag vill ge andra samma möjlighet. Jag vill att alla ska få den möjligheten även de som inte ger mig den känslan jag nyss beskrev.
Det finns en annan variant av människor, de bittra och ensamna (är inte alla det?). Sarkasm, dekadens och cynism. Men det gör inte så mycket, vi är alla så ibland. Man får lov att vara som man är, det är helt okej. Man får lov att känna sig misslyckad och oälskad och även om alla gör det någon gång är det sällan så det faktiskt är. Men om alla hade haft inställningen av att alla är som de är, och bara lever sina liv i den riktning de vill och faktiskt accepterar detta, hade inte världen varit så mycket bättre?
Vi är alla bara människor trots allt. Så lika, så olika.
sist men inte minst, lite balsam för själen. Green day när de är som bäst (med undantag för basket case :)
